Det var en gång för länge, länge sedan två flickor som hette Snövit och Rosenröd. En kväll när de satt framför den öppna spisen knackade en frusen björn på i stugan och bad att få sitta en stund vid brasan. Det fick han. Björnen och flickorna blev snart goda vänner. När natten kom sa mamman: - Du får gärna ligga här vid brasan över natten.
Det gjorde björnen, men på morgonen lufsade han bort i skogen och blev borta hela dagen. På kvällen kom han och knackade på dörren. Hela vintern lång kom björnen och stannade i stugan över natten, men försvann när det dagades. När det blev vår, sa björnen en dag: - Nu kan jag inte komma mer på ett tag. Jag måste vakta mina skatter för de stygga dvärgarna, som kommer upp ur sina hålor i marken, när den inte längre är frusen.
En dag var flickorna ute i hagen för att plocka blommor. Rätt som det var fick de höra ett väldigt oväsen från en stuga i skogsbrynet. De gick fram till stugan och fick se en dvärg som fastnat med skägget i en vedklamp. - Stå inte där och glo, utan hjälp mig,sa dvärgen ilsket. - Var inte så otålig, sa Snövit och så tog hon en sax från bordet och klippte av skägget på dvärgen så att han kom loss.
Men dvärgen var inte alls tacksam utan skällde om att Snövit hade förstört hans fina skägg.
När det hade gått ett tag var Snövit och Rosenröd ute i hagen. Då fick de höra ett förfärligt väsen nere från bäcken. De skyndade dit och fick syn på dvärgen, som nu ännu en gång råkat illa ut. Han hade snott in skägget i en metrev och kunde inte komma loss. - Stå inte där och glo, utan hjälp mig, skrek dvärgen.
Rosenröd tog fram sin sax och klippte av en bit av skägget som var kvar. Men dvärgen var inte tacksam utan skällde förskräckligt på henne.
Efter en tid var flickorna återigen ute i hagen och fick höra ett förfärligt liv. - Snälla herr björn, skona mig, hörde de dvärgens röst. Och när de kom fram fick de se sin vän björnen, som jagade dvärgen på flykten. Snövit och Rosenröd blev också rädda och ville springa men björnen ropade: - Snövit och Rosenröd, vänta på mig.
Plötsligt försvann björnpälsen och framför flickorna stod en vacker prins. Det var dvärgen, som hade förtrollat mig, sa prinsen. Och Snövit gifte sig med prinsen och Rosenröd med hans bror och de levde lyckliga i alla sina dagar.
日本語訳
昔々、とても遠い昔に、二人の少女、スノーホワイトとローズレッドという名前の少女たちがいました。ある夜、彼らが暖炉の前に座っていると、凍えたクマが小屋の扉をノックして、暖炉のそばで少し座ることを頼んだ。クマと女の子はすぐに仲良くなった。 夜になり、母親が言った。 「焚き火のそばで一晩過ごすのも歓迎よ。」
クマはそうしたが、朝になると森の中に消え、日中留守にした。クマは夕方にやって来てドアをノックした。 冬の間中、クマはやって来ては一晩中小屋で過ごし、日が暮れると姿を消した。春が来たある日、熊が言った。 「しばらくは戻ってこれないんだ。邪悪なドワーフから財宝を守らなければならない。奴らは長い凍結の後に地面の穴から出てくる。」
ある日、少女たちは庭に出て花を摘んでいた。すると突然、森の端にある小屋からとても大きな騒音が聞こえた。彼女たちは小屋に向かい、薪の一片に髭を絡ませたドワーフを見た。 「そんなところに突っ立ってないで、助けてくれ」とドワーフは怒った。 スノーホワイトは落ち着いてテーブルからハサミを取り出し、小人のあごひげを切り落とした。
しかし、小人はまったく感謝せず、自分の立派なひげを台無しにした白雪姫を叱った。
数日後、スノーホワイトとローズレッドは庭の外にいた。 すると、小川のそばからひどい音が聞こえてきた。 急いで行ってみると、小人がまた困っていた。 彼は髭を釣り糸に巻き込んでしまい、抜け出すことができなくなっていた。 「そこに突っ立っていないで助けてくれ」と小人は叫んだ。
ローズレッドはハサミを取り出し、残っていたヒゲの一部を切り落とした。 しかし、ドワーフは感謝せず、彼女をひどく叱った。
また数日後、少女たちは再び庭の外にいたが、恐ろしい騒音を聞いた。 「熊さん、お願いです！助けてください！」とドワーフが言っているのが聞こえた。 そして少女たちが到着すると、逃げ惑うドワーフを追いかける、友人のクマがいた。 スノーホワイトとローズレッドは怖がって逃げようとしたが、そのとき熊が叫んだ。 「スノーホワイト、ローズレド！まっててくれ！」
突然、熊の毛皮が消え、少女たちの前には美しい王子が立っていた。 「私を呪った小人だったんだ。」そう王子が言った。 そしてスノーホワイトは王子と結婚し、ローズレッドは王子の兄弟と結婚して、彼らは幸せな生活を送った。
